Varit hemma i två veckor nu vilket känns som en evighet.
Att man kan sakna ett ställe så mycket. Och alla fantastiska människor såklart.
Här är iaf uppdatering av vad som hände de två sista dagarna i underbara San Diego.
 
Lördagen spenderades hela dagen men Ronnie och Karen.
Lämnade tillbaka fina Babyblue som tog min automatoskuld. Hårt att skiljas.
Sedan åkte vi, familjen, till ett Outlet i Carlsbad.
Designerprylar för kanonpriser. Dock var jag snål, och tur var väl det.
Köpte endast en Nine West handväska och en finfin Fossil klocka.
Åt middag på Ruby's där servitriserna var klädda som på 60-talet och hade rullskridskor. Eller de låtsades att de hade rullskridskor. Enligt menyn.
Bra ställe iaf, mega god Oreocookie milkshake och fri påfyllning av sötpotatis pommes fritsen.
Sedan spenderade jag hela kvällen med att packa och börja säga farväl till mitt hem och nya liv.
 
Söndagen.
Vaknade tidigt, duschade, gjorde mig iordning, åt bagels och Fruitloops, satt på sängen och försökte smälta allt.
Tae kom en halvtimme innan vi lämnade huset.
Han hjälpte mig med mina väskor in i Ronnies bil och sedan sa vi hejdå.
Så himla konstigt att ta farväl och veta att vi kanske aldrig kommer ses igen efter 11 veckors riktig vänskap.
Med tårar i ögonen kramades vi och sen satte jag mig i bilen och vi rulla iväg till flygplatsen, jag och Ronnie.
Jag minns knappt vad vi pratade om. Tror vi båda två försökte låtsas som ingenting.
Väl framme fick jag hjälp ut med väskorna.
Kramdes länge och sa det vi vela säga till varandra och sen gick hon.
Solglasögonen på, in i bilen och iväg. Och jag vände mig om och gick mot incheckningen.
Stötte på en gång på problem med mina väskor, men tar det i ett annat inlägg.
 


Älskade Ronnie.
Galnaste hunden jag känner. Stor kärlek är han iaf.