Don't Leave Footprints In The Snow .

4kommentarer

Välkommen!
Hoppas du kommer trivas, hoppas jag kommer trivas. Men ha inga förväntningar. Det här med att blogga har aldrig varit min starka sida, även fast jag ofta får för mig att försöka.
Kommer alltid på mig själv med att allt är totalt ointressant.
Men den här gången ska jag ändå försöka, för den här gången har jag ändå något halvspännande att skriva om.

Jag ska under tio veckor bo hos en familj i San Diego, Kalifornien och studera engelska och förhoppningsvis ta Cambridge Examen.
Har inte träffat familjen, men har haft lite kontakt via mejl.

Känns fantastiskt spännande och väldigt obehagligt!
Anledningen till min resa är att tvinga mig själv utanför min trygghetszon och utmana mig själv och förhoppningsvis växa som människa på vägen.
Jag åker helt själv och har ingen aning alls om vad för människor jag kommer möta. Men det är det som är hela utmaningen. Sen är pluggandet bara en extra spin för att få ut något vettigt av resan.

Så kära familj, vänner och bekanta som hittat hit, hoppas ni kommer trivas. Men jag kan inte lova något. Kan bara göra mitt bästa.

På lördag morgon lyfter planet och jag har fortfarande inte packat.
Har rivit ut alla kläder jag äger på sängen men längre än så har jag inte kommit.
Även fast jag ständigt mår illa tack vare mina klena nerver så har jag nog ändå inte förstått att jag på lördag lämnar snöiga Sverige för soliga Kalifornien. Jag har nog inte insett att jag om bara någon dag ska vinka hejdå till Mami för att sedan inte se henne igen förens i mars månad.
Jag har inte förstått att jag faktiskt ska åka. Själv. Solo. Alone.
Även om det bara handlar om 10 veckor och inte ett halvår så är det enda en ganska stor grej för en tjej som hatar att vara ensam.
Men som sagt, det som är själva utmaningen.
Det finns så många rädslor, för så mycket. Men dem kan vi prata om en annan gång.
För just nu ska vi fokusera på att passera nerverna och ta mig ombord på planet.
Och bara jag lyckas ta mig förbi alla de hinder som jag byggt upp så finns det inget som kan stoppa mig!

Välkommen. Vi märker snart om vi kommer trivas.

4 kommentarer

Hanna O

04 Jan 2013 16:53

Vilken tur nu har jag något att läsa om dagarna! puss <3

Linn Otterclou

05 Jan 2013 14:28

LINA! Jag är så stolt över dig, att du gör hela den här grejen! Hoppas att jag en dag kan ta modet till mig att göra precis samma sak som du gör nu, du är så jävla awesome! :*

christian

06 Jan 2013 00:46

Litar fullt på att du kommer fixa denna resa med bravur och att bloggen kommer bli helt underbar att läsa... you go girl ...

malin

06 Jan 2013 19:54

Åh lina va stolt jag är över dig!! ser verkligen fram emot att höra allt om din resa! :)

Kommentera

Publiceras ej